Bilkrångel.

Är fortfarande nere i Linköping. Så skönt. Mycket att göra, men jag njuter. Imorron beger jag mig uppåt i landet igen, men dock inte hem till mej ;)

Bytte fördelarlock och rotor på bilen min igår. Det behövdes kan jag lova. Så nu går den mycket bättre, iallafall på den punkten.
Skulle åka och handla igår och bilen bara klickade när jag skulle starta - strömlöst..
Lika imorse. Men nu har jag ordnat det oxå. Är man bäst så är man ;)

Idag ska jag fixa en massa här hemma. Och skjutsa / följa med mormor till kyrkogården. Det är ju ändå alla hjärtans dag och då kan ju morfar få det lite fint.

Nu blir det duschen och sen sätter dagen igång i full fart!

Återkommer.

Linköping

Nu är jag hemma. Eller jag har ju redan varit det i några dagar.. Kom ner redan i tisdags kväll. Hemlängtan blev för stor så jag kunde inte vänta.
Känns skönt att vara här nere och inte behöva bry sig om något. Det är som en fristad. Jag trivs.
Men tyvärr varar det ju inte för evigt. Om typ en vecka eller så måste jag tillbaka till verkligheten igen.
Mina tankar på att flytta tillbaka slår mig hårdare än någonsin när jag är här nere.
Jag väger för och emot, men kommer tyvärr inte fram till vad som är bäst. Vore så mycket lättare om någon klok människa kunde säga till mig hur jag skulle göra. Säga upp lägenheten, packa alla mina saker & dra ca 35 mil söderut? Eller bo kvar där uppe i Gävle? Jävlar så svårt allt ska vara.
Båda har ju inte sina för och nackdelar. Och för tillfället är det nog ganska lika..

Har varit på årets premiär i folkrace-tittning. Igår tvingade jag med mig pappa ner till Jönköping för att titta på skrotbilar. Så underbart! Dock lite kallt, men det fick man stå ut med. Träffade Oskar som jag inte sett på hur länge som helst tror jag. Han skällde på mig för att jag inte sagt att jag skulle ner. Han ville ju att jag med skulle köra så han erbjöd sig att dela bil. Men det var ju så dags att komma på det när jag redan stod där nere. Bättre framförhållning nästa gång, tack! :)

I torsdags så var jag och träffade min Gotländska kusin Robert. Vi kom nog fram till att det var cirka tre år sen vi sågs sist. Oj vad tiden går fort! Han & tjejen hans hade köpt hus så nu tyckte han det var dags att jag skulla ta mig till Gotland. Nu kunde han ju erbjuda eget rum med egen ingång. Jag får nog ta tag i det där. Vi har pratat om det i många år. Skärpning Madde! ;)

Annars har jag inte så mycket att rapportera. Jobbintervjun blev uppskjuten pga sjukdom. Attans! Men det blir ju en ny tid så smånigom.

Nu blir det att åka i affärer med mamma & pappa. Förhoppningsvis hinner jag med en sen lunch i Motala. Håll tummarna för mig gott folk!

På återseende.