Madeleine

Det har börjat snöa.
Jag som trodde, dum som jag var, att jag skulle slippa snö den här vintern.
Visst. jag tycker också att snö kan vara mysigt, roligt och allt det där.
Men har den inte kommit innan så behöver den inte göra det nu heller.
Snö vill jag ha runt jul. Den kan få komma i början av december, då när det är tänkt att det ska vara vinter. Men inte nu. Nu vill jag kunna känna ett slut på vintern. Nu vill jag se ett ljus, känna att det börjar närma sig vår och liknande. Men nej nej. Vintern nonchalerar mig och gör som den själv vill. Hade jag trott någonting annat?
Har jag tur så slutar det snöa snart och vägarna är fina imorgon när jag ska bege mig mot Gävle. Och kanske har jag ännu mera tur och det kanske, mot förmodan, är så att det är snöfritt där.
Nåja, alla barn blir ju glada iallafall, så jag får väl försöka glädjas med dom.

Annars rullar allting, iallafall det mesta, på som det brukar.
I helgen blir det jobb för hela slanten. De nya schemana vi har fått innebär en väldans massa mera helgtimmar för mig. Jag förstår inte rättvisan i att hon som jobbar 20% mer än mig har fått mindre än hälften så många helgtimmar på fem veckor som jag har fått. Det är konstigt det där. Men det är bara tacka och ta emot och se glad ut. Just nu är jag glad över att jag aldrig blev månadsanställd. För som det är nu, när jag går på timmar, så kan jag bara säga att "det där passet vill jag inte ha" och chefen är så illa tvungen att sätta in någon annan.

Nä om man skulle ta och förflytta sig från denna fyrkantiga saken till nästa fyrkantiga sak kanske. 

På återseende!